Fjuarna

Tävlingen var flyttade inomhus då utebanan var en enda stor lerpöl. De hade precis lagt nytt underlag i stora ridhuset så tävlingsbanan var i det lilla ridhuset och framridning/framhoppning i det stora. TUNGT var det som satan. 

 

LD: Hoppade super på framhoppningen! Tog bara ett språng på räcket och oxern då det var så pass tungt att hon snubbla i svängarna. Sen var det lite vingligt på banan. Inte något jättebra flyt men hon var riktigt fin på hinder!

LC: Här var hon lite loj och lyssnade inge bra på framridningen. Framhoppningen hade de harvat innan D-ponnyerna men det var fortfarande rätt tungt så jag hoppade bara fram några språng här också. Sen på banan sparkade hon framför startlinjen och jag tänkte att det aldrig skulle gå.
Men sen gick det som en dans! Kände efter femte hindret att allt släppte. All nervositet för att hon skulle stanna. 

Kom till omhoppning och det flöt på bra. Sen till näst sista hindret tog jag en rätt snäv och jag trodde hon skulle krypa nära. Men det gjort hon inte och jag hängde inte alls med och landade på halsen! Så jag tappade tygeln och red hipp som happt till sista hindret och hon lyfte snällt på tassarna!

Ögonen fylldes med tårar och sen när jag gick av banan så grät jag och skakade i hela kroppen. Haha, alla de andra förstod nog inte varför jag grät. 

Hon var så himla underbar den här tävlingen. Ställde upp i alla lägen och var som sig själv igen. 

Resultatet spelade ingen roll i det läget. Jag var så himla glad och ja, jag kan inte beskriva det.