Fjuarna

Jag kan inte fatta att jag har ridit den här underbara hästen i snart 2 år. Fått chansen att tävla och träna, och bäst av allt. Lära känna henne.
Den där ponnyn kommer alltid betyda mest för mig. Oavsett vart vi hamnar någonstans. Hon har lärt mig så himla mycket och hon har gett mig flera underbara minnen
Det är nått jag inte kan förklara som gör den här ponnyn så speciell. Hon har fått mig att gråta av lycka, fått mig att skratta, hon har fått mig att må bäst i världen. Hon har fått mig att slita, gråta, hon lärt mig kämpa.
Även om ingen kommer säga, "Åh, det paret som vann mot alla odds", "Åh, de finaste paret någonsin" så spelar det inte någon roll. För jag fått en bästa vän. En vän som får mig att må bra. En vän som inte bara hugger en i ryggen. En vän som man kan lite på.
Ibland när jag ser henne så känns det som någon trycker ihop mitt hjärta så det gör ont. Hon känns för fin var att vara sann. Vi kommer aldrig rida SM. Vi kommer aldrig rida FEI. Vi kommer aldrig vara perfekta. Men vad spelar det för roll? När jag har allt jag kan önska mig?